måndag 2 november 2009

Dag 1.

Hallå där ute tjocka som Smala!
till och börja med så är det kanske bra att ni vet lite om mig?
En tjej på 19år som snart ska genomgå en magsäcksoperation. I 8års tid har jag levt tillsammans med min övervikt och i 5års tid har jag kämpat för att bli av med min övervikt. Från när jag föddes tills jag blev 11år så var jag pin smal. Jag spelade fotboll, dansade, hade hästar så jag kan int direkt säga att jag satt stilla mycket då. Men sen kom annat i livet och man slutade med sport efter sport. Idag lever jag ett toppen liv för det mesta. Bra vänner,bra skola,trivs hemma och allt sådär. Det är bara ett problem som finns egentligen och det är min övervikt. Jag har mig själv att skylla för att jag ser ut såhär som alla andra tjockisar där ute. Jag har själv satt mig i den här situationen och får själv ta mig där ifrån. så länge man inte göra något åt saken så kommer man fortsätta se ut såhär. Idag väger jag 139 kilo för två månader sen vägde jag 150 kilo. Så även fast jag ska gå igenom en magsäcksoperation så betyder inte det att jag bara kan sitta på min feta röv och vänta på hjälp. Dem här 5åren som jag har lidit som mest över min övervikt har jag försökt på min egen hand jag har försökt med allt från bananbantning till massa jävla bantningskurer. Jag har till och med att försökt svälta mig smal och inget funkar. För det första så behöver man STÖD, Stöd från sina vänner och sin familj, Man behöver veta att dem som älskar en står vid ens sida och alltid ställer upp! Familjen och vännerna är det viktigaste när man kämpar mot övervikt! Sen kommer viljan. Har du inte viljan så är det inte en någon mening med att försöka. Min vilja kom för ett halv år sen! Då jag hittade en kur som funkade på mig den kallas cambridgekuren och är framtagen på Carolinskasjukhuset. Den här kuren plus 3 timmars promenad i veckan fick mig att gå ner 11 kilo på två månader. Nu har jag fått det glada beskedet att jag får snart genomgå en magsäcksoperation och till den har jag stått i kö i ca 1 - 2 år för att få. Den här bloggen kommer jag skriva om hur det är att genomgå en magsäcksoperation och hur mitt liv var innan jag fick den här chansen.

Imorgon ska jag till min Dietist,kirurg,kurator och sjukgymnast! Dem ska börja förbereda allt innan operationen sker. Jag har inte fått något datum än när operationen ska ske. Men det blir innan april har jag fått veta! Och imorgon ska jag träffa dem andra 7 personerna som ska genomgå samma operation som mig. Det jag ska gå i kallas en 8a grupp. Dem sätter i hopp den här 8a gruppen för det är dem/vi som ska förberedas inför operationerna och det är vi som står först i kö och väntat längst. Tiden är inne!

Hoppas du får veta det du vill veta här hos mig! Är det något du vill veta så kan du mejla mig på min mejl,

magsacksoperation@live.se

2 kommentarer:

  1. Hej!
    jag heter Annika, är 49 år och gjorde en GBP-operation i mars i år. Jag vägde 123 kg i slutet av januari och idag väger jag 64! Jag har som du varit smal och vältränad men när jag var gravid - 1988-89 - drabbades jag av ätstörningsproblematik. Har under alla år lidit av ångest och depressioner som orsakat mycket av min övervikt då jag inte hittat annat att dämpa ångesten med än just att äta! I februari fick jag diagnos ADHD och medicin och ångestproblematiken som bortblåst! Jag valde att ändå göra min viktoperation som en försäkring för att inte kunna äta även om jag får ångest. Jag är så tacksam över att jag fiock göra denna operation som gett mig mitt liv - såväl fysiskt som psykiskt - tillbaka! Nu vill jag önska dig all lycka och jag håller mina båda tummar för att det blir samma känsla hos dig!
    Varm kram!
    Annika

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar på min blogg!

    Vet du, jag har faktiskt inte behövt vara så stark, för den här gången har det inte hängt på min karaktär utan på att jag faktiskt bara med hjälp av rätt kost blev av med suget efter fel saker.
    Jag förstår att du liksom jag provat de flesta dieter men ingen fungerat mer än kortsiktigt så jag förstår att du ser operationen som ditt sista hopp. Tro mig, jag förstår hur jävligt det kan vara men för mig fungerade verkligen det här. Kanske kan det göra det för dig med utan att du ska behöva genomlida en livsförändrande operation?
    Jag önskar dig förstås all lycka oavsett vad du gör!

    SvaraRadera